Då var det dags då...

Då är det svåraste över - att komma på en titel på min nya blogg. Den blev ju lagom upphetsande, men då är det åtminstone gjort...

Jag har skrivit dagbok på nätet sedan 1999, men aldrig på svenska, underligt nog. Nu kände jag att det var dags.

Jag tror att det delvis handlar om att jag vill bibehålla mitt skriftliga svenska språk, då jag verkligen inte skriver mycket på svenska nuförtiden. Pratar svenska gör jag dagligen, och jag är icke i farozonen för att bli en ny Anita Ekberg som började bryta efter tre veckor i Hollywood, eller hur det nu var, men skriftligt blir det inte mer än några mail här och där.

En liten presentation, kanske, för er som inte känner mig redan?

Namn: Anna
Ålder: 24, i några månader till. Känns rätt bra. För det mesta.
Bor: Whitechapel, östra London. Har bott i London sedan augusti 2001. Är ursprungligen från Hisingen.
Gör: På dagarna jobbar jag med administration på en försäkringsmäklarbyrå. Vet inte riktigt hur jag halkade in där, med en BA i litteraturvetenskap från den aktade institutionen som är London Metropolitan University, men det är sådant som händer. För det mesta trivs jag som fisken i vattnet, fast min chef är väldigt korkad. Men det är sådant man får ta och skratta åt i slutet på dagen. Kvällar och helger sysslar jag med det ena och det andra. Träffar vänner, går till puben, ut och äter, lagar mat, läser böcker, hänger på nätet, hittar på nya ursäkter för att inte städa, sysslar med rude boy-spotting från mitt fönster, shoppar, spelar gitarr, dricker vin och äter oliver och andra inlagda Goda Ting. Teater och bio då och då. Älskar fotboll och blir glad om det visas matcher på vanlig TV. Southampton F C är laget som fått mina sympatier. Hemmavid handlar det naturligtvis om Blåvitt.
Familj: Mamma och pappa som bor i Göteborg och har sommarstuga i Hunnebostrand - paradiset på jorden. Här får väl min familj räknas som de jag bor ihop med - vi har ett gammalt viktorianskt radhus med 6 sovrum som bebos av Maysa från Brasilien, Adrian från Australien, Céline från Frankrike (men med finlandssvensk mamma så hon pratar svenska!), James från Irland, Matt från Australien och så jag högst upp. Folk kommer och går men det har alltid varit ett mycket trevligt hus. Dock längtar jag ibland efter mitt eget kök och lite mer lugn och ro. Funderar på att flytta när jag fått klart för mig om jag fick den där löneförhöjningen...
Intressen: Läsa, skriva, musik, matlagning (förhoppningsvis blir det en del matbloggande här, det ingår i alla fall i planen), fotboll (numera enbart som åskådare), film (när jag har koncentration att titta på en hel), bra TV, god konversation, shopping och mode (fast jag är inte lika duktig som Linda... tja, jag är ganska lättanpassad. Populärkultur. Konst, till en viss gräns. Fotografi (jag har bara en liten digitalkamera, men det är roligt ändå! Förhoppningsvis blir det en del foton här med).
Älskar: Min familj och mina vänner, god mat, gott vin, att skratta riktigt ordentligt, roliga felsägningar, barncitat, skor, sälar och pingviner, att ha rätt (detta är ärftligt bland damerna i min familj), att sticka halsdukar, Alan Hansen, potatisgratäng, solsken, saltvatten, picknickar, kaffe och Green & Black's Maya Gold-choklad (som dessutom är Fair Trade, vilket är bra, och organisk, vilket jag skiter i).
Älskar inte: Konflikter, spindlar med onaturligt långa ben, ärtsoppa, trångsynthet, stuprörsjeans med ankelboots, att slå in julklappar, Portsmouth F C (de får ingen länk ens, haha!) och elaka människor som inte vet vad det är för skillnad på cystisk fibros och cerebral pares (läs: puckona jag jobbar med), kontaktlinser som blir för torra för fort och frottörer på tunnelbanan. Säkert en massa annat också, men jag försöker vara positiv för det mesta...

Ställ gärna frågor om det finns något annat av intresse...

Idag är en slödag. Det känns rätt bra, faktiskt, helgen har gått lite ett i ett.

Bio i fredags. Gick in i salongen där Premonition visades, men den var så otroligt trög att vi smet ut och in på Amazing Grace istället. Mycket intressant, absolut!

Lördag morgon blev det utflykt till Tate Modern, vilket alltid är roligt, följt av en promenad längs floden till Imperial War Museum som är helt otroligt. Aah. Sedan lunch med Lana på ett litet skumt italienskt ställe - jag är övertygad om att det hade med maffian att göra - nära Waterloo, och därefter en drink eller två på en pub däromkring. Tog bussen hem efteråt och nynnade Waterloo Sunset för mig själv när vi åkte över bron. Det är vid sådana tillfällen jag känner hur mycket jag älskar London.

Gårdagskvällen var fylld av - tro det eller ej - bra TV! Sådant händer ju aldrig, men vilken trevlig överraskning. Hugh Grant på Top Gear, Who Wants to be a Millionaire (jag är en sucker för frågesportsprogram), ett specialavsnitt av A Question of Sport med sådant som klippts bort för det var för vågat att visas före 21:00 och sedan Match of the Day med höjdpunkterna från Englands match mot Israel. Slutsatsen var att det FANNS inga höjdpunkter.

Nu drabbades jag av ett plötsligt sug efter kall potatis med kaviar och jag tror faktiskt att resurserna finns. Dags för frukost så här vid 18-snåret, kanske?